Regisserad av Alexander Payne
Paradise?
Paradise can go fuck itself!
Så lyder filmens tagline och man kan absolut säga att den passar den lite fulsnygga karaktär The Descendants har. George Clooney spelar rik och hårt arbetande far (än så länge har vi sett det förut) vars fru har hamnat i koma när filmen börjar (detta har vi också sett förut). George, eller Matt King som hans karaktär heter, ska samtidigt som han tar hand om sina två döttrar, spelade av Shailene Woodley och Amara Miller, nu när deras mamma inte är närvarande, också styra upp en försäljning av familjens ägor på en av de otroligt vackra paradisöarna. Hade detta varit en alldeles vanlig, intetsägande romantisk komedi hade vi fått vara med om att George får sig en tankeställare vad gäller hans arbetsnarkomani, får en bättre relation med sina döttrar när han inser hur skört livet är för att sedan hitta kärleken på nytt i en lite yngre livfullare böna. Men detta är ingen vanlig romantisk komedi. Den här filmen är äkta och det märks tydligt, inte bara i det bra skådespeleriet vi får bevittna, utan också i de känslor den frambringar (i alla fall hos mig). The Descendants har hjältar som är så otroligt mänskliga att ingenting bli Hugh Grant och Sandra Bullock-krystat utan helt enkelt...naturligt. Man sitter spänt under hela filmen och undrar vad som ska hända. Jag tror det nästan är första gången som jag faktiskt inte vet vad som ska hända i en film i denna kategori.
Skådespeleriet är som sagt väldigt bra på sina ställen, men jag gillar George Clooney så jag är kanske inte så objektiv i den bedömningen. Döttrarna spelas med största äkthet och jag börjar fundera på hur det kommer sig att vi i Sverige alltid drar nitlotten vad gäller barnskådisar. Våra är för det mesta helt kassa, eller hur? Kanske beror det på att vi har färre att tillgå, jag vet inte.
Hur som helst så är The Descendants en film att må bra av, och den innehåller komiska sekvenser att känna igen sig i och fnissa åt. Denna film är inte heller något snyftdrama, vilket är ganska tacksamt då det ofta blir överdrivet i sådana här typer av filmer. Dock så når den inte det riktiga djupet jag vill ha för en fullpoängare, och trotts att jag inte var säker på hur filmen skulle sluta så innehåller den inte heller så många överraskningar. Se den i alla fall och njut också av den vackra miljön och den underbara inhemska filmmusik filmen bjuder på.
Betyg:
Tänk på!
Recensionerna jag skriver är enbart baserade på mina egna tankar och åsikter. Tycker ni som mig eller kanske inte alls så kommentera gärna. Det roligaste jag vet efter att skriva om film är att diskutera den med andra! :)
Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar